Är det svaga människor som får problem?

Tro inte för ett ögonblick att alkoholproblem är något som svaga människor utvecklar!

Det har visat sig att det snarare är precis tvärt om. Många som har problemet är ofta mycket driftiga, strukturerade, ambitiösa, ordningsamma och viljestarka människor.

Skål, ta mig fan! är därför en bok som varken mästrar eller trycker ner läsaren i skoskaven. Den gör precis det motsatta.

På ett strukturerat sätt närmar sig boken vilka vi är som brottas med alkoholen. Den tar fasta på våra styrkor och våra tillgångar men också våra tillkortakommanden, den går på djupet av våra funderingar kring alkohol och även kring livet som stort.

På ett relevant, vardagligt och lättsamt språk för den resonemang kring varför annars så karaktärsfasta personer inte lyckas styra sin konsumtion till ett ”normalt drickande”.

Läsaren kommer att mötas av en slående igenkänning fylld med många skratt.

”Den borde ha varit den första boken som någonsin skrivits om alkoholproblem”, har flera läsare sagt. En annan berättar: ”Det är som om boken är skriven just för mig och att författaren sett rakt in i mitt inre”.

”Normalt” drickande under denna midsommar?

Denna midsommar tänker jag dricka normalt och inte bli full!

Så här resonerar tusentals människor just nu. Har man ett alkoholproblem kan man vara lite kluven till midsommar. Samtidigt som man ser fram emot festligheterna finns en känsla av oro: kommer jag att klara av att dricka ”socialt” eller kommer jag att bli full?

Denna oro är ofta baserad på åtskilliga erfarenheter från tillfällen då det gått snett. Det var inte tänkt att det skulle bli på det sättet. Det bara blev så. Konsekvenser och negativa känslor av berusningen hängde kvar i dagar efteråt – ofta förknippat med ångest.

Dessa minnen kommer tillbaka under stora högtider som midsommar. Det finns en inbyggd risk. Man vill inte hamna där igen: Vissa sätter därför upp gränser och egna regler för det kommande drickandet. Dessa regler kan handla om ett visst antal glas, antal glas i timmen eller att dricka i samma takt som omgivningen.

De som har försökt att reglera sitt drickande har ofta försökt det tidigare. Visst har det fungerat någon gång – men långt ifrån alltid.

Så oavsett hur man försöker ”säkra upp” situationen finns det absolut in garanti. Det kan gå precis hur som helst. Innerst inne vet man det – och det skrämmer en!

”Den mest självklara boken för folk med alkoholproblem”

Jag har hört från ett flertal läsare att boken är klockren för problemdrickare. Några saker som lyfts fram, är att den:

  • är helt utan pekpinnar och den moraliserar inte
  • inte är skriven av en ”bror duktig” som berättar ”sanningen”
  • har en mycket hög igenkänning: ”Det känns som den skrivits just för mig”
  • den berör på djupet

Vissa har sagt att ”jag borde ha läst den tidigare” och ”detta borde ha varit den första boken som någonsin skrivits om alkoholproblem – den beskriver precis vad det handlar om!”.

Min målsättning med boken var att nå ut till människor med alkoholproblem på ett helt nytt sätt. Vad jag inte visste var att den skulle träffa så rätt – för så många!

Tack alla ni som hört av er och berättat vad boken betytt.

Tusen glas är för få

Hur ska 2018 bli – ungefär likadant som 2018: för mycket dricka? Eller ska detta året bli annorlunda?

Fast ärligt, hur många gånger har man inte tänkt just så. ”Jag ta bättra mig, jag ska ta mig samman, jag ska dricka normalt. Som andra”. Det fungerade ett tag. Det fick faktiskt riktigt bra. Men efter ett tag började tankarna komma. Man började förhandla med sig själv. Rätt som det var satt man där igen med glaset i hand – och allt var precis som vanligt.

Om du känner igen dig så ska du veta att du är långt ifrån ensam. Så här har i stort sett alla med alkoholproblem tänkt. Jag var en av dessa.

Om du menar allvar med att 2018 ska bli annorlunda kan denna bok ge dig en större förståelse över hur allt hänger samman. Gör dig själv den chansen.

”Ett glas är för mycket – tusen glas är för få”, sägs det. Om man väl tar det första glaset kan man bara inte få nog.

Inte någon alkoholist!

Många av oss med alkoholproblem känner inte igen sig i begreppet “alkoholist”. Bilden av en ”sådan” visar något helt annat än den egna verkligheten. Av just den anledningen använder jag inte ”A-ordet” i min bok.

Nästan alla med alkoholproblem är vanliga, fungerande människor. Många av oss är bra på att hantera olika komplicerade problem – men just när det gäller alkoholen går vi bet. Av detta lär vi oss två saker:

  1. Vi är alltså inga ”loosers” som A-ordet signalerar
  2. Vi är ofta driftiga, viljestarka och duktiga, men vår styrka fungerar inte på vårt drickande

Läs ”Skål, ta mig fan!” om du vill förstå hur allt hänger samman.